torsdag 28 juni 2012

Ler lite...

jodå det går att le igen. Och fast det kanske inte riktigt når ögonen och och det där svarta mitt i bröstet så är det ju ändå ett steg i rätt riktning. Hur märkligt det än känns så går livet vidare. Och ja det är väl en himla tur det.
klockan

4 kommentarer:

  1. Peace in mind28 juni 2012 kl. 22:05

    Läser vad du skriver, och du har så rätt. Ingenting blir som förut, men det nya läget får bara funka...
    Kram fina Åsa <3

    SvaraRadera
  2. Åsa29 juni 2012 kl. 12:50

    Pim: Du förstår så bra! Tack och kram Söta du!

    SvaraRadera
  3. Katarina30 juni 2012 kl. 09:11

    Det verkar som jag missat tråkiga nyheter när jag var bortrest.

    Och du måste le. Komma i håg det bästa och roligaste med din vän och minnas henne med glädje.

    Kram!

    SvaraRadera
  4. Åsa30 juni 2012 kl. 10:31

    Katarina: Ja fy, tråkigt som f-n. Men du har så rätt så vi ler och gråter om vart annat och det funkar.

    SvaraRadera