torsdag 12 juli 2012

Life is happening!

Begravningen var som vår vän, både traditionell, nytänkande och personlig. Och på något sätt är det ju så att vi andra fortsätter med våra liv. Men minnena gör att vår vän alltid finns med oss. Och det känns bra.

4 kommentarer:

Peace in mind sa...

Verkligen en tröst det där, att de saknade finns kvar i minnena, fotona och tankarna.

Kram Åsa!

ÅN sa...

Pim: Himla tur det!

Miss Upsey Daisy sa...

Jag beklagar. Kram

ÅN sa...

Miss UD: Tack!