Jag blev lite inspirerad av Annas inlägg om yta.
Jag tycker att det är spännade med kopplingen mellan yta och djup. De flesta människor uppfattar mig som rätt ytlig; lite flamsig, kläd- och smyckeintresserad och social. Det är inte min egen uppfattning om mig själv men faktiskt en medveten framtoning (nåja, mer eller mindre i alla fall). Jag har lärt mig den hårda vägen att man får färre smällar av livet då. Och jag är helt medveten om min egen kapacitet utan att behöva visa det för allt och alla. Det är en rätt skön känsla! "Tro att jag är en lätt korkad blondin ni, fast jag egentligen är en smart nörd, hihi"
5 kommentarer:
Mig lurar du inte, en skön brud i snygg förpackning som vet sitt värde. Det gillar jag. Kram!
Å vad glad jag skulle bli om du kan tänka dig att visa nacken ? Ska klippa mig nästa vecka & det lutar åt att jag kör på samma frisyr som du : 22 år sen jag senast hade kort i nacken !
anna: Hehe, ytan är inte riktigt lika välpolerad på bloggen...Kram
Karin: Jag ska försöka övertala Junior att fota, fast i dag har jag en virvel som jag inte får bukt med...
Skön inställning, som jag känner igen mig lite i.
Ytan är viktigt för en själv ibland, för att orka! Det gäller bara att inte bli en alltför "dubbelnatur".
Skicka en kommentar