Ja nu har vi haft jullov hela familjen i snart tre veckor. Och jag känner att nu börjar det bli lite påfrestande. Jag har och har alltid haft ett ganska stort behov av att vara ensam ibland och det blir inte så mycket med det när man är lediga allihop samtidigt och dessutom har en förkylning som håller mig inomhus. Jag behöver liksom vara ensam med mina egna tankar och funderingar eller bara vara i nuet för den delen och gärna längta lite också efter de övriga familjemedlemmarna.
Det här är nog en av anledningarna till att mitt jobb passar mig så bra:) Tågresor ger goda möjligheter till lite lagom ensamhet i ett sammanhang.
10 kommentarer:
Känner igen mig där...
Fröet: Jag kan tänka mig det;)
Visslar instämmande...
pim:Kunde just tro det:)
Ååå ja med!
Birgitta: Vi får bilda en liten klubb:)
Det är helt perfekt att känna så, det blir kul att åter jobba, du har säkert hunnit vila och umgåtts, du kan komma in i för dig normala vanor med allt vad det innebär (inte behöva öppna munnen för något gott så ofta).
Känner det samma, längtar till att vara ledig och efter ett tag så blir jag lite uttråkad och "påpassad". Fast visst är det roligt att att vara hemma också men då ska man vara frisk!
Fullfart: Precis. Om man är frisk kan man ta långa promenader, träna och ta en fika med sina försummade vänner:)
Känner precis likadant. Och ofta blir de där tågresorna extra lååånga tillfällen till egentid.
(Här syftar jag på SJ:s förseningar då)
Petra: Ja lite väl långa ibland:)
Skicka en kommentar