Jag skäms!

Jag är blond (även innan frissan makes her magic), blåögd och ljushylt med fräknar när solen lyser på mig. Det tyckte jag att den gjorde idag. Men först noterar jag alla polisbilarna och poliserna, sedan får jag syn på dem; unga svenska ljushylta män. På armlängds avstånd, med benen brett isär, ena armen på ryggen och i den andra en fana med en symbol som alldeles för fort får mig att tänka på ett hakkors. Och jag känner hur provocerad jag blir, sedan blir jag arg för att jag blir provocerad. Jag möter en man och hans dotter som ser ut som min motsats och jag tänker; Snälla gå inte förbi där! Och jag skäms! Skäms för att mitt vackra, välordnade, rika hemland har fostrat dessa arga, oförstående, intolleranta unga män.