Linda K håller på att dö bloggabstinensdöden. Det kan man ju inte vara ansvarig till. Så jag bloggar;)
Förutom att blogga försöker jag göra så lite som möjligt. Den trevliga julförkylningen har nu flyttat vidare från halsen, via stora snuvan till att bosätta sig långt ner i luftrören. Jag låter som värsta storrökaren med kol. Dessutom har jag gått från 1:a sopran till något slags skrovlig basrocksångare...
Nu ska jag ta och äta lite mer julmat. För julmaten är godast som rester. Bara så ni vet!
2 kommentarer:
heder åt dig, nu klarar jag juldagen också :D
Linda K: Ja det hade ju varit fasligt annars;)
Skicka en kommentar