torsdag 28 juni 2012

Ler lite...

jodå det går att le igen. Och fast det kanske inte riktigt når ögonen och och det där svarta mitt i bröstet så är det ju ändå ett steg i rätt riktning. Hur märkligt det än känns så går livet vidare. Och ja det är väl en himla tur det.

4 kommentarer:

Peace in mind sa...

Läser vad du skriver, och du har så rätt. Ingenting blir som förut, men det nya läget får bara funka...
Kram fina Åsa <3

Åsa sa...

Pim: Du förstår så bra! Tack och kram Söta du!

Katarina sa...

Det verkar som jag missat tråkiga nyheter när jag var bortrest.

Och du måste le. Komma i håg det bästa och roligaste med din vän och minnas henne med glädje.

Kram!

Åsa sa...

Katarina: Ja fy, tråkigt som f-n. Men du har så rätt så vi ler och gråter om vart annat och det funkar.