måndag 25 juni 2012

När det obegripliga händer...

När en mycket när vän går bort. En vän som funnits sedan våra förstfödda var små embyon. En vän som vi delat så många glada semesterminnen och roliga fester med. En vän som vi gått sida vid sida med genom upp och nergångar. Då vet man inte riktigt var man ska ta vägen med sig själv. Och jag tänker på hur de allra närmaste har det. Och allt är bara sorgligt.

11 kommentarer:

Peace in mind sa...

När allt bara är sorgligt måste man få stanna upp. Var så länge sedan för mig, men när jag läser dina ord kommer allt igen. Så starkt.

Ta hand om dig, och om dem du har.
Massor av tankar till dig, kärlek.

Birgitta sa...

Kram<3

Cecilia sa...

Fy fasen, det är det allra värsta. När de inte längre finns kvar, de man gillar mest. Kram!

Fröet sa...

Kram vännen, ta hand om dig och de dina

ÅN sa...

Pim:Tack söta! Ja vardagen blir liksom inte så viktig längre.
Birgitta: Tack!
Cecilia: Ja det är ju det. Kram
Fröet: Ja vi gör det, tar hand om varandra. Man inser hur skört allt kan vara och vad som egentligen är viktigt! Kram

Linda K sa...

vad ledsamt. och tomt. kram!

hedgehog-sara sa...

Hemskt och så himla sorgligt - kram!!

Miss Upsey Daisy sa...

Kram fina du. Kram.

ÅN sa...

LindaK, hedgehog-sara och Miss UD: tack söta ni!

Spader Madame sa...

Sorg är svårt. Och lätt. Det finns liksom inget val än att sörja på. Stor kram till dig. Att vara tillsammans är en bra början när man sörjer.

ÅN sa...

Spader: tack för kloka ord. Kram