På stallbacken?

Närå:) men mina stövlar såg ut som det efter en halvtimmas promenad genom Stockholms innerstad. Fulla av lerfärgade fläckar. Efter ett kort kort besök på jobbet lunchade jag med en gammal barndomskompis (eller snarare tonårs) på Oljebaren, ett mysigt litet plejs i Vasastan med kolgrillad mat. Det osade rätt bra därinne men gott och trevligt var det. Det är alltid lite speciellt att träffa någon man inte pratat med sen typ tonåren... Det är så många hål som ska fyllas igen på väldigt kort tid. Det blir ett slags fragmantiserande av ens vuxna liv. Ytterst märkligt. Och efteråt undrar jag varför jag berättade just Det men inte Det. Något slags omedvetet utval beroende på vem som sitter på andra sidan?